Två belgiska alpinister hittas döda när schweizisk glaciär drar sig tillbaka

Två kroppar dök i slutet av juli upp ur en schweizisk glaciär som dragit sig tillbaka. Därmed fick ett försvinnande från 1990-talet sin lösning – och ännu ett fall lades till den växande raden av mänskliga kvarlevor som smältande is lämnar efter sig. En vandrare hittade kvarlevorna efter att Triftglaciären krympt, vilket ledde till en formell bärgningsinsats av myndigheterna i kantonen Valais. Med hjälp av dna-analys vid ett sjukhus i Valais kunde de döda identifieras som två belgiska bergsklättrare som försvann 1992 i närheten av berget Weissmies.

Valaispolisen har ett register över försvunna personer som sträcker sig över det senaste århundradet, och glaciärerna har i allt högre grad blivit en oavsiktlig arkivarie. Förloppet är enkelt: sådant som en gång kapslades in under snö och is förflyttas och blottas när tillväxten av is ersätts av en nettoavsmältning. För anhöriga kan ett avslutat sökande plötsligt följas av ett telefonsamtal flera årtionden senare. För lokala myndigheter blir det i stället en ny sorts ärendehantering, med bärgningsuppdrag, rättsmedicinsk hantering och underrättelser över landsgränser.

Enligt The Independent har liknande fynd blivit vanligare i Schweiz. År 2021 identifierades med dna-test en kropp som hittats nära Matterhorn som en tysk bergsklättrare som försvann 1986. År 2015 kunde kvarlevorna efter två japanska klättrare som omkom i en snöstorm på Matterhorn 1970 identifieras genom dna-testning av släktingar. Och glaciärerna lämnar inte bara tillbaka kroppar: 2022 hittades delar av ett mindre flygplan som störtade 1968 på Aletschglaciären.

Upptäckterna sker samtidigt som en turistnäring säljer en bild av beständighet – toppar, leder och ”klassiska” bestigningar – medan den fysiska miljön blir både mer instabil och mer avslöjande. Schweiz har omkring 1 400 glaciärer, flest i Europa, och de schweiziska glaciärerna utgör enligt uppgifterna ungefär hälften av glaciärerna i de europeiska Alperna. När isen drar sig tillbaka förändras riskerna för dem som rör sig i bergen, men också vad bergen blottar. Kostnaderna hamnar då på lokala räddnings- och bärgningsresurser samt rättsmedicinska verksamheter, långt efter att den ursprungliga olyckan inträffade.

De två belgiska klättrarna var 39 respektive 41 år när de försvann. Deras kvarlevor återfanns inte nära platsen där de anmäldes saknade, utan vid Triftglaciären – långt från den punkt där mysteriet började.