Volkswagen skär ned 100000 jobb till 2030

Volkswagen uppger att man ska skära ned 100 000 arbetstillfällen till 2030. Omställningen presenteras som bolagets svar på vikande försäljning i Kina och högre amerikanska tullar. Enligt The Guardian ingår också att halvera antalet bilmodeller koncernen producerar, och att den långsiktiga framtiden för fyra tyska fabriker nu är osäker.

Beskedet kommer i en bransch som redan går på små politiska och kommersiella marginaler. Europas största biltillverkare har i åratal sålt in en berättelse om omställning – elektrifiering, programvara och mer påkostade varumärken – samtidigt som man fortsatt vara beroende av högvolymproduktion och en snårig modellflora som är dyr att hålla vid liv. När efterfrågan viker minskar inte de fasta kostnaderna av sig själva; då blir jobb och fabriker den ventil som återställer kalkylen. The Guardian skriver att neddragningarna motsvarar ungefär 15 procent av Volkswagens arbetsstyrka, vilket antyder att bolaget inte bara krymper en verksamhetsgren utan en hel produktionsfilosofi som byggdes för en annan globaliseringsordning.

Trycket är dessutom ojämnt fördelat. Kinesiska tillverkare har gått från att vara ett avlägset hot till att vara på plats på Europas hemmamarknad, samtidigt som Volkswagens egen Kinaaffär – länge en vinstmotor – tappat fart. Därtill gör tullar i USA att tillträdet till en marknad som europeiska biltillverkare lutat sig mot för tillväxt och lönsamma modeller blir dyrare. När de yttre krockkuddarna tunnas ut minskar ledningens spelrum i förhandlingar med fack och regionala politiker, samtidigt som kostnaderna för att byta plattformar, leverantörskedjor och produktutbud ligger kvar.

Även Volkswagens interna maktspel blir synligt. The Guardian noterar att verkställande direktören Oliver Blume nyligen buades ut av anställda under en rundtur på huvudkontoret i Wolfsburg – en påminnelse om att ”omställning” i praktiken upplevs som lönespecifikationer och arbetstider. Samtidigt godkände tillsynsstyrelsen enhälligt framtidsplanen, vilket tyder på att bolagets maktcentra – ledning, arbetstagarrepresentation och regionala intressen – drar åt samma håll: den nuvarande kostymen är för stor i förhållande till den efterfrågan man räknar med.

Den konkreta prövningen blir om Volkswagen kan minska antalet modeller och anställda utan att förlora de stordriftsfördelar som en gång motiverade den vidlyftiga portföljen av märken och modeller. Just nu säger bolaget i sak samma sak till arbetare och investerare: det blir färre bilar, färre personer som bygger dem – och möjligen färre fabriker som gör det.