Christian Carlsson: Kristdemokraterna vill avskaffa regionerna och låta staten finansiera vården

Kristdemokraterna använder nu vårddebatten för att driva tesen att mer statlig styrning inte behöver betyda mer privatisering. I en debattartikel i Dagens Medicin hävdar sex KD-företrädare – Christian Carlsson, Carl-Johan Schiller, Stefan Svensson, Per Einarsson, Anders Lundström och Edvin Bernhardsson – att Vänsterpartiets påstående om att KD:s linje syftar till att privatisera vården är ”rena lögner”.

Författarna lyfter fram att vårdköerna under innevarande mandatperiod ska ha minskat med mer än 40 procent, samtidigt som de beskriver KD som ledande i svensk sjukvårdspolitik. Men de medger att tillgången till vård fortfarande är ojämlik: resultat och tillgänglighet skiljer sig kraftigt mellan regionerna. Deras lösning är inte fler kampanjer eller nya projekt, utan en ombyggnad av själva systemet: regionerna ska avskaffas och ansvaret – särskilt finansieringen – flyttas till staten. Samtidigt vill de att ”viktiga och lokala beslut” ska ligga nära verksamheten, hos vårdpersonal och chefer som känner patientunderlaget.

Danmark framställs som förebild. KD-företrädarna menar att Danmarks nationella ansvar för sjukvården inte ledde till någon privatiseringsvåg, och argumenterar för att Sverige kan få mer jämlik vård genom att flytta tyngdpunkten i styrningen utan att ändra ägandet. De hänvisar också till en pågående utredning om en nationell grundnivå i vården, som ska tydliggöra vilka insatser som ska finnas tillgängliga.

En stor del av resonemanget handlar om nedläggningar. Författarna pekar på lokala beslut som de säger att KD motsatte sig, bland annat Sollefteå sjukhus, intensivvårdsavdelningen vid Ljungby lasarett och avvecklingen av geriatriken i Stockholm. Med statlig finansiering, menar de, skulle ”kortsiktiga och oansvariga” stängningar bli svårare att genomföra. De lanserar också tanken på en nationell stopp-lag som ska hindra nedläggningar och säkra vårdplatser i hela landet.

Artikeln försöker samtidigt förekomma motargumentet: det finns, skriver de, inga belägg för att en vänsterledd ”förstatligande”-linje skulle lösa problem med tillgänglighet, köer och kontinuitet. Tvärtom påstår de att en sådan kurs skulle utlösa omfattande nedläggningar av verksamheter som i dag fungerar väl. KD:s modell, enligt dem, är en stor offentligt driven bas som kompletteras av privata och idéburna utförare, där fokus ska ligga på patienten snarare än på striden om offentlig kontra privat drift.

Sverige har haft självstyrande regioner och landsting som ansvarat för sjukvården i mer än 160 år. KD-företrädarnas svar är att avsluta den epoken genom att låta staten ta notan – och de insisterar på att frågan handlar om geografi och styrning, inte om vem som äger mottagningen.