EU:s budgetförhandlingar blir uppgörelse om råvaruflöden

Förhandlingarna om EU:s budget för 2028–2034 håller på att förvandlas till en förhandling om leveranskedjor. Bryssel söker pengar för att minska beroendet av Kina när det gäller bearbetning och raffinering av kritiska råvaror. Enligt Euronews beskrivs nästa fleråriga budgetram inom EU-institutionerna som ett prov på om ”suveränitet” över insatsvaror som sällsynta jordartsmetaller, litium och kobolt ska finansieras med samma allvar som de gröna och digitala mål som i praktiken förutsätter just dessa material.

Den akuta svagheten är inte främst att Europa saknar mineraler i marken, utan flaskhalsen mellan gruva och fabrik. Euronews konstaterar att Kina dominerar delar av mellanstegen: separation av sällsynta jordartsmetaller, bearbetning av grafit, framställning av koboltsulfat och stora delar av nickelraffineringen. Den koncentrationen har redan gett politiska chocker. Peking har infört exportbegränsningar och därefter tillfälligt stoppat utvidgade kontroller, som nu väntas återinföras i mitten av november 2026. För europeiska tillverkare är sårbarheten inbyggd: elektrifiering, försvarsupphandling och industrisatsningar med tung användning av artificiell intelligens drar i samma begränsade insatsvaror, och en strypunkt i ett enda land kan göra en upphandlingsplan till en ryckig start-och-stopp-process.

Budgetdebatten blottlägger också hur svårt det är att köpa ”diversifiering” med enbart bidrag. Råvarurika länder i Afrika, Asien och Latinamerika blir allt mindre villiga att förbli leverantörer av malm med låga marginaler medan större delen av värdeskapandet hamnar längre ned i kedjan. Euronews pekar på glappet mellan det relativt låga värdet på den koboltmalm som handlas globalt och det betydligt högre värdet som skapas i batterier och elbilar. Regeringar som kontrollerar fyndigheter kräver lokal bearbetning, tekniköverföring och andra villkor för riskdelning, inte bara långsiktiga avtal om framtida leveranser. Det pressar EU mot en mer komplicerad förhandlingslinje: finansiera raffinaderier, stödja lagerhållning och acceptera att andra staters industripolitik kommer att påverka vad Europa kan bygga hemma.

Inte ens den transatlantiska reträtten framstår som lika säker som för några år sedan. Euronews analys menar att USA ”inte längre betraktas som en fullt pålitlig partner” i dessa leveranskedjor, samtidigt som Washington använder tullar och regler om inhemskt innehåll för att dra investeringar till Nordamerika. Parallellt siktar Bryssel och Peking på att slutföra handelsförhandlingar i slutet av 2026 som omfattar kritiska råvaror tillsammans med bredare bilaterala frågor. Därmed hamnar Europas industriella insatsvaror på samma förhandlingsbord som geopolitiken.

EU-ledarna vill ha en uppgörelse om den sjuåriga budgeten före utgången av 2026, så att lagstiftning kan antas 2027 och finansiering börja i januari 2028. Tidsplanen lämnar bara några månader för medlemsstaterna att avgöra vad de är beredda att betala för – och vad de är beredda att fortsätta importera på någon annans villkor.