Fem EU-länder enas om utvisningscenter utanför unionen

Danmarks, Österrikes, Tysklands, Nederländernas och Greklands inrikesministrar enades i Köpenhamn om en gemensam ritning för att flytta avslagna asylsökande till så kallade återvändarcentra utanför EU, med första överföringarna siktade till 2027, enligt Euronews. Centra ska ta emot personer vars asylansökningar har avslagits men som inte kan skickas tillbaka till sina ursprungsländer. Inga samarbetsländer har namngivits, men uppgifter i pressen som Euronews hänvisar till pekar ut Uganda och Rwanda som troliga alternativ.

Upplägget presenteras med avsikt som ett tekniskt administrativt projekt: en ”gemensam modell”, ett dokument med ”vägledande principer” och återkommande försäkringar om att anläggningarna ska vara ”öppna” och inte fängelser. Men problemet ministrarna försöker lösa är i grunden praktiskt. EU-stater kan fatta beslut om avvisning, men många blir kvar i åratal när ursprungsländer vägrar samarbeta, identiteter ifrågasätts eller rättsprocesser drar ut på tiden. Ett centrum i ett tredjeland flyttar helt enkelt friktionspunkten bort från inhemska domstolar, bostadssystem och lokalpolitik, samtidigt som personens juridiska ställning förblir densamma: avslag, men ändå kvar i systemet.

De fem länderna säger att de ska fullt ut finansiera anläggningarna och kan dessutom lägga till andra lockmedel – handelsarrangemang eller ytterligare finansiering – för att få värdländer att medverka. Det skapar en ny förhandlingsmarknad kring migrationshantering: stater som har begränsat inflytande över ursprungsländer förhandlar i stället med transit- eller partnerstater som är villiga att hysa infrastrukturen. Samtidigt skjuts de frågor som betyder mest för de berörda – regler för rörelsefrihet, arbete, sjukvård, familjeliv och vistelsetid – uttryckligen på framtida avtal med värdländerna.

Planen bygger också på att EU-rätten anpassas till den politiska efterfrågan. Euronews uppger att Europaparlamentet i juni 2026 godkände en migrationslag som tillåter medlemsstater att inrätta återvändarcentra genom avtal med länder utanför EU, och att en ”återvändandeförordning” väntas antas slutligt under hösten 2026. Italien har redan ett liknande projekt med Albanien, vilket antyder att när den juridiska vägen väl är öppnad kan fler regeringar börja se utlokaliserad hantering som ett normalt verktyg snarare än ett undantag.

Medborgarrätts- och hjälporganisationer angriper idén som en export av frihetsberövande och som att människor rycks upp från liv de byggt i Europa. Ministrarna beskriver i stället centra som en andra chans i värdlandet – ett ordval som antyder långvarig bosättning någonstans, men inte i den EU-stat som avslog ansökan.

De fem ministrarna ska mötas igen i München i slutet av september. Enligt deras egen tidsplan skulle de första som flyttas inom ramen för systemet anlända till ett land som ännu inte har identifierats offentligt.