Två tonårs pojkar häktas för mordet på 24-årig kvinna i Älvsjö

Ytterligare två tonårspojkar har häktats för mordet på en 24-årig kvinna i en sporthall i Älvsjö. Det innebär att fyra misstänkta nu sitter häktade för ett och samma mord i Stockholm – samtliga minderåriga eller knappt myndiga.

Kvinnan sköts till döds i fredags kväll förra veckan medan en innebandymatch och en fotbollsmatch pågick i närheten. Många människor var på plats. Hon arbetade med barn och unga i området, och på onsdagen hölls en minnesceremoni utanför hallen.

Häktningarna skedde i Södertörns tingsrätt, där åklagare Lukas Tigerstrand presenterade misstankarna. En av de två nyligen häktade misstänks för medhjälp till mord samt för förberedelse till mord; den andra för stämpling till mord i ett annat sammanhang. Två andra tonårspojkar var redan häktade, misstänkta för själva mordet och för att ha förberett att döda en annan person.

Åldersprofilen är själva berättelsen. Den svenska strafflagen slår kraftigt ner på påföljden för gärningsmän under arton år, och gängen har räknat hem det: minderåriga bärs upp den operativa risken eftersom de kostar mindre när de åker fast. Det är ingen slump eller oförutsedd biverkning – det är en direkt konsekvens av hur straffskalan är konstruerad. Varje häktningsrunda i den här typen av mål bekräftar kalkylen snarare än att den komplicerar den.

Här syns ett klassiskt institutionellt misslyckande: den som sätter reglerna bär inte kostnaden för hur reglerna utnyttjas. Rättsväsendet och politikerna som utformat straffskalan drabbas inte av konsekvenserna av gängledarnas rationella beräkningar – offren gör det, liksom de unga killar som används som verktyg och därigenom förstör sina egna liv innan de hunnit börja. Att sedan behandla varje nytt mord som en isolerad händelse, utan att granska de incitament som systemet själv skapat, är en form av institutionaliserad blindhet.

Fyra häktningsförhandlingar, fyra tonåriga misstänkta, en död 24-årig kvinna – och den fråga häktningsrätten aldrig får ställa är vem som levererade vapnet och valde målet. Tills den frågan ställs, och tills straffskalan slutar subventionera gängledarnas rekrytering av barn, kommer räkneexempel som detta att upprepas.