Svensk försvarsindustri skapar intelligenta drönarfartyg, utvecklar lösningar med artificiell intelligens som fungerar även vid kommunikationsavbrott

Två bemanningslösa båtar körde en sen morgon i vattnen utanför Lidingö. Riverine 4 är fyra meter lång, väger 850 kilo, gör över tjugo knop på diesel och är byggd av båttillverkaren Nimbus Group åt Nautrik — ett svenskt försvarsteknikföretag som startade i grundarens garage med ett par vattenskotrar.

Grundaren och vd:n Oscar Fors kommer från ledningen hos batteritillverkaren Northvolt, elbåttillverkaren X Shore och ett partnerskap på Accenture. När kriget i Ukraina bröt ut gjorde han, enligt egen utsago, vad många andra gjorde och anmälde sig till Hemvärnet — "men tänkte samtidigt att jag måste kunna göra något mer", säger han i en intervju med TT, företagets första större. Farkosten styrs av artificiell intelligens med möjlighet för en operatör att ingripa, navigerar även när kommunikationerna är avskurna eller GPS störs, och är konstruerad för att släppas i grupp från fartyg eller från land för att verka som en enhet. Spelindustriveteraner har hjälpt till att bygga kontrollgränssnittet. "Vi har hämtat mycket från spelvärlden om hur man interagerar", säger Fors, "och haft hjälp av några spelgurus som startat stora bolag i Stockholm."

Användningsområdena sträcker sig från övervakning och underrättelseinhämtning till bevakning av oljeledningar och transport av förnödenheter — samt beväpning: ett kulsprutesystem vars sensorer identifierar flygande drönare kan fungera som närförsvar för en båt. Ett samarbete med drönartillverkaren Airolit låter farkosterna integreras med flygande drönare. På företagets egen karta över framtida uppdrag finns patrullering i Hormuzsundet och skydd av den svenska kustlinjen. Fors påpekar att USA använde marina drönare för första gången i sitt krig mot Iran bara några veckor tidigare. I styrelsen sitter förre överbefälhavaren Micael Bydén; bland investerarna finns komikern David Batra och finansprofilerna Staffan Sahlén och Thomas von Koch. "Vårt huvudfokus är att stärka det svenska försvaret. Vi utvecklar förmåga utifrån verkliga operativa behov, och gör det snabbare än traditionella aktörer", säger Fors.

"I år kommer vi inte att hinna leverera allt vi har sålt", säger han.

Det är värt att notera vad som driver den här utvecklingen: inte några statliga satsningar eller politiska strategier, utan privatkapital och människor med operativ bakgrund som ser ett konkret behov. Det är ett mönster som upprepats sedan Ukrainakriget visade hur gammal europisk försvarsplanering — byggd på antagandet att freden var permanent — hade fallit samman. När staten under årtionden nedmonterat försvarsindustrin och outsourcat tryggheten till bland annat USA har rollen tagits över av garagerådande nystartade bolag som nu levererar innan beställare hinner med. Att sedan USA:s egen drönarkrigföring mot Iran fungerar som referenspunkt påminner oss om att Washington alltid agerar i eget intresse — Europas säkerhet får Europa i sista hand bygga själv, och tydligen helst från en garageverkstad i Lidingö.