Nordamerika

Världens största havreindustrian i Iowa drabbas av explosion och brand

Fabriken bearbetar över två miljoner pund havre dagligen och alla anställda är säkra, orsaken till explosionen är under utredning och produktionen är avstoppad

Bilder

Firefighters work to extinguish a fire at the plant Firefighters work to extinguish a fire at the plant foxbusiness.com
Firefighters use a water hose near a plant after an explosion and fire Firefighters use a water hose near a plant after an explosion and fire foxbusiness.com
Firefighters work near a plant after an explosion and fire. Firefighters work near a plant after an explosion and fire. foxbusiness.com

En förmodad explosion utlöste en brand vid Quaker Oats-anläggningen i Cedar Rapids i Iowa på lördagen, och brandmän från tre grannkommuner ryckte ut till den fabrik som beskrivs som världens största havrekvarn. Alla arbetare var i säkerhet och räknade, uppger borgmästare Tiffany O'Donnell, och inga skador rapporterades.

Larmet om explosion och brand inkom vid fyra-tiden på eftermiddagen. När räddningsstyrkorna anlände mötte de kraftig rök och lågor från byggnadens norra sida, och förstärkning kallades in från Marion, Hiawatha och Linn County. Det mesta av branden var släckt vid halv sju på kvällen, enligt brandkåren i Cedar Rapids, men räddningspersonalen fortsatte arbeta inuti byggnaden därefter. O'Donnell sade i ett videoklipp på Facebook att branden bröt ut i en del av fabriken där få anstälda befann sig.

PepsiCo Foods US, som äger varumärket, uppger att orsaken till branden ska utredas. Anläggningen bearbetar över niohundra ton havre per dag – en kapacitet som innebär att en stor andel av landets havreförsörjning passerar genom en enda byggnad i östra Iowa. Företaget gav ingen tidsplan för när produktionen kan starta igen.

Myndigheterna har ännu inte fastställt vad explosionen berodde på – eller hur stor del av det dagens niohundra ton som branden tog ur drift.

Händelsen är en påminnelse om en sårbarhet som marknaden själv borde ha åtgärdat långt tidigare. När en så central del av livsmedelsförsörjningen koncentreras till en enda anläggning är det inte staten utan företagets egen kalkyl som avgör risken. PepsiCo bär kostnaden för driftstoppet själv – och det är just därför man kan undra varför koncentrationen fått pågå. Men så länge försäkringar och statliga jordbrukssubventioner dämpar priset av misslyckanden finns det lite incitament att sprida produktionen. En liknande brand i ett system utan skyddsnät skulle ha tvingat fram snabbare omställning. Nu får konsumenterna vänta på svaret: när – och om – havren börjar rinna igen.