Sundsvallsbon utan förmyndare efter nästan 200 nej
22-årig Lo Vallström med autism och adhd har väntat över ett år, kommunen avbröt samtidigt hennes boende enligt lagen om stöd och service, lagstadgad arvodeavgift som ingen vill arbeta för ger i stället bara längre köer
Bilder
Lo Vallström har nyligen flyttat till ett boende i LV5-området. Foto: Henrik Sandberg
Henrik Sandberg
Lo Vallström är 22 år, har diagnoserna autism och adhd och har använt rullstol sedan en olycka 2023. I över ett år har hon försökt få en gode man — en juridisk stödperson som förvaltar angelägenheter för den som inte kan sköta sina egna. Enligt Vallström har de som handlägger hennes ärende tillfrågat nära 200 personer om uppdraget. Ingen har tackat ja.
Företeelsen är reglerad i svensk lag och förvaltas av kommunens överförmyndare, och goda mannens arvode följer en offentlig taxa snarare än ett förhandlat pris. Ingen kan tvingas acceptera ett förordnande. En gode man sköter bankärenden, avtal och kontakter med myndigheter åt en person; utan en sådan finns ingen som utför dessa funktioner överhuvudtaget. Lagen tillåter visserligen att kommunen selbst förordnas som gode man som sista utväg — en bestämmelse skriven för just den här situationen. Den har ändå inte gett Vallström någon gode man på över ett år.
Hennes senaste historia visar samma kommunala apparat som som omorganiserar hennes liv medan den lämnar sina egna skyldigheter obemannade. Tidigare rapporterade Svenska Dagbladet om att hon tvingades flytta från sitt LSS-boende i Skönsmon efter att kommunen sagt upp avtalet med det privata bolag som drev det. Hon har sedan flyttat in i en LV5-bostad.
Mönstret återkommer inom hela den statligt påbjudna välfärden: en lagfäst rättighet, ett pris som ingen leverantör får höja, och en kö som i tysthet suger åt sig skillnaden. På en marknad höjs ett pris som inte lockar några leverantörer — den som betalar och den som levererar har båda incitament att få saken löst, för kostnaden av ett misslyckande träffar dem själva. Inom en lagstadgad verksamhet blir resultatet i stället en längre kö. Incitamentsstrukturen belönar inte den som löser ärendet, utan den som hanterar kön.
Det kön absorberar inte är tiden — mer än ett år av den, för en 22-åring som behöver förordnandet för att över huvud taget kunna sköta sina egna affärer.
Nära 200 personer har nu tillfrågats. Uppdraget är fortfarande obesatt.