Lund inför 500 kronors vite per skolkdag för socialbidragstagare

Bilder

×

”Det ska inte straffa barnfamiljer oproportionerligt mycket”, säger Amanda Thonander (M), ordförande i arbetsmarknads- och socialnämnden.Foto: Bengt Arvidson Bengt Arvidson

Lunds kommun har infört en ny regel som innebär att mottagare av socialbidrag nu får betala böter om de underlåter att se till att deras barn går i skolan. Åtgärden innebär en kostnad på 500 kronor per dag av obekräftad frånvaro och riktas mot de som är beroende av kommunens yttersta ekonomiska stöd. Beslutet är ett direkt svar på de ekonomiska och sociala kostnader som kommunen drabbas när barn systematiskt missar skolan utan giltigt skäl.

Logiken bakom beslutet är ekonomiskt grundad och lokalt förankrad. Till skillnad från statliga system, finansieras socialbidrag lokalt i Sverige. När ett barn missar skolan genereras kostnader som kommunen i slutändan måste bära. Dessa kostnader sträcker sig långt bortom den administrativa hanteringen och inkluderar allt från framtida beroende av välfärdsappar till de sociala konsekvenserna av långvarig skolgångshinder. Lunds politiker har alltså konkluderat att det tidigare systemet tillät konsekvenserna av skolgångshinder att fallas på samhället, medan den familj som fattade beslutet undandrog sig ansvaret. Nu flyttas priset tillbaka till beslutspunkten.

Den svenska välfärdsmodellen har historiskt sett motiverat stöd utan krav på beteende. Villkorade överföringar har länge avfärdats som stigmatiserande, och utgångspunkten har varit att ovillkorligt stöd i sig skulle leda till fungerande medborgare. Lunds åtgärd markerar en tydlig vändning: kommunen behandlar nu det ovillkorliga stödet som en subvention för dysfunktion, eftersom varje obekräftad frånvaro är kostnadsfri för hushållet men kostsam för den som betalar.

Det som gör Lunds position ovanlig i jämförelse med andra europeiska kommuner är att de bär kostnaden för sin tidigare eftergivlighet. Ett nationellt stödsystem kan ignorera skolgångshinder i oändlighet, eftersom kostnaden därmed externaliseras till andra samhällsområden. En kommun, däremot, kan inte göra detta. De 500 kronorna per dag är det första allvarliga försök som gjorts på många år att sätta ett monetärt värde på vad skolfrånvaro faktiskt kostar, och att skicka fakturan till det hushåll som fattade beslutet om frånvaron.