Sverige

Öresundståg med 130 passagerare stod avspärrat i tre timmar på Pepparholm

Eldrivet i elavbrott medan ansvaret för evakuering oklart, byggd nödstoppplats fanns men ingen rutin ägde situationen, Malmö–Köpenhamn hänger helt på den enda förbindelsen, parterna ska nu hålla konferenser för att utreda rutinerna

Bilder

Den konstgjorda ön Pepparholm (Peberholm) ligger på den danska sidan av Öresund, strax söder om Saltholm.Foto: Johan Nilsson/TT Den konstgjorda ön Pepparholm (Peberholm) ligger på den danska sidan av Öresund, strax söder om Saltholm.Foto: Johan Nilsson/TT Johan Nilsson/TT

Ett Öresundståg stannade i Malmö i tre timmar på grund av ett tekniskt haveri på Pepparholmen i slutet av måndagen den 26 oktober. Händelsen har blottlagt betydande brister i den institutionella hanteringen av kritisk gränsöverskridande infrastruktur och visat hur ett fragmenterat ansvarsförhållande kan leda till allvarliga operöromslag.

När tåget på väg mot Köpenhamn plötsligt miste strömförsörjningen på den konstgjorda ön Pepparholm – den danska mittpunkten på Öresundsbro-tunnelkomplexet – blev passagerarna oförmögna att flytta sig. Det initiala ryktet var att tåget hade slitit sönder den överliggande kontaktledningen. Under de tre timmar som passagerarna var strandade fick de, enligt rapporter, motsägande information om vad som pågick och när hjälp skulle anlända.

Den mest påtagliga bristen handlar om ansvarsfördelningen. Även om hela korridoren mellan Malmö och Köpenhamn berör flera aktörer – inklusive det svenska Trafikverket och det danska Banedanmark – var det under den aktuella natten oklart vem som hade det primära ansvaret för evakueringen. Den till synes befintliga nödbeskyddszonen på Pepparholm, som är utformad för nödstopp och evakuering, visade sig vara verkningslös i praktiken då passagerarna tvingades sitta fast i tre timmar trots dess existens.

Händelsen fungerar som en skarp påminnelse om de systemrisker som är inneboende i denna enda transportkorridor. Malmö–Köpenhamn-linjen är en enda, icke-redundant artär i regionens pendeltrafik. Det finns inga parallella rutter eller reservkapacitet. Följaktligen har ett enskilt tekniskt fel, som en skadad kontaktledning eller en trasig pantograf, samma effekt som en stängd motorväg – med det ytterligare tillägget att de fastfrusna passagerarna inte kan lämna platsen till fots. Problemet låg alltså inte i själva infrastrukturen, utan i frånvaron av rigorösa, övade och tvärstatliga procedurer för hur den befintliga nödbedräktigheten skulle användas.

Även om tåget till slut kunde återuppta färden efter tre timmar, vilket sannolikt var resultatet av ett ad-hoc koordinationsmöte, är det tydligt att den nuvarande operativa strukturen är otillräcklig. Det krävs en omedelbar och mandatstyrd översyn av de befintliga rutinerna för att säkerställa att sådana institutionella ansvarsförskjutningar aldrig kan leda till att tusentals människor fastnar i kritiska situationer igen.